|
En jultradition
-Den årliga julaftonsinnebandyn i Sala
Historik
Det hände sig vid mitten av 1950-talet att stadsdelen Kungsängen i Sala
expanderade med några nya villakvarter. Till de nya husen flyttade många
barnfamiljer. Stadsdelen fortsatte att expandera, men nu inom familjerna, så
att nya barn fylldes på långt in på det efterföljande decenniet. Dessa ungar
skulle några år (ganska många) senare skapa en tradition som lever in i våra
dagar.
På 1960-talet hade man ännu inte kommit på att lek och idrott är oförenliga.
Därför var det helt naturligt att om ett antal grabbar stötte ihop så kunde
någon föreslå att man skulle ägna sig åt lagsport. Detta kunde alltså ske
helt spontant, varför fenomenet numera benämns spontanidrott. Vintertid
betydde det inte sällan att man placerade ut målstolpar i form av isklumpar
på gatan under närmaste gatlykta och sedan springandes med hockeyklubba
jagade en tennisboll. Det var alltså ett slags föregångare till dagens
innebandy fast utomhus. Sommartid var det ”Ängen” som gällde. Ängen var en
kvarvarande del av landsbygden som gränsade till de nya kvarteren. Där fick
några pinnar i marken tjäna som målstolpar på den egentillverkade
fotbollsplanen. Den lutade lite åt nordväst, men vad gjorde det?!
Under slutet av 1960-talet byggdes en gymnasieskola, Kungsängsskolan,
i stadsdelen. Vid skolan sattes det vintertid upp en hockeyrink. Nu kunde
kvartersgänget spänna på sig skridskorna och utöva hockey-bockey.
Till en början var det fortfarande spontanidrottande som gällde, men
omärkligt hade plötsligt en ny jultradition uppstått utan att någon riktigt
visste hur. Timmen före Kalle Anka skulle ägnas åt hockey-bockey-spel
under ett antal år.
Mot slutet av 1970-talet började några av gamlingarna i gänget närma sig den
aktningsvärda åldern av 25. Några hade flyttat från stan
men de flesta kom ju hem till jul så traditionen kunde fortsätta. Men till
slut var traditionen hotad. 1980 kördes spelet som vanligt men något måste
göras. Året efter kom någon på den ljusa idén att i stället spela innebandy.
En av deltagarna hade blivit gymnastiklärare och hade tillgång till lokal.
Därmed var en ny tradition född: Varje julaftonsmorgon kl. 9 samlas sedan
dess ett gäng lärare, hantverkare, försäljare, forskare och ingenjörer för
att kämpa hårt men ädelt.
I början formerades ofta kampen så att det blev 50-talister mot 60-talister.
Efterhand har en ny generation tillkommit, med barn och syskonbarn till de
gamla spelarna. Med tiden passerar väl en och annan av de yngre spelarna gränsen
för att kvalificera sig till gamlingarnas lag. Ändå tycks det ungdomliga
motståndet bli allt besvärligare.
|
2004
|
