Nygammal musik Trollkarlen i Indialand Inspelad 1962-2012

Kan åldersskillnaden i en enmansorkester överstiga 50 år? Ja, så är det i detta stycke som spelats in med hjälp av en tidsmaskin. Anders, 5, fick färdas de dryga 50 åren från våren 1962 till hösten 2012 där han träffade Anders, 56. Tillsammans framförde de en version av Lennart Hellsings ”Trollkarlen i Indialand”. Den viktigaste komponenten i tidsmaskinen var en rullbandspelare som pappa Olle hade lånat hem. Familjen och Anders kompis Kenneth samlades runt bandspelaren och spelade in lite musik, sagor och roliga historier. Ljudet från rullen översattes nyligen till digitalt format av broder Henrik som tyvärr själv inte hade åtnjutit förmånen att bli född vid inspelningstillfället. Hela den kompletta inspelningen finns här. Sången av Anders, 5, framfördes från början a cappella. Stämman återges här i stort sett i original. Enda redigeringarna som gjorts är att ett par andhämtningspauser som var lite för långa har kortats några millisekunder och att några dunsar som förmodligen åstadkommits av broder Lars, 2, har dämpats lite. De pålagda instrumenten är naturligtvis en sitar (Variax 600), en banjo (Variax 600), en bas (Variax 600 som spelats in och efterbehandlats med oktavsänkning) och så lite äkta akustisk gitarr.

Anders, 5, hade ganska bra koll på texten. Men några geografiska namn var okända för honom. Det var bara att acceptera att det någonstans i Indialand fanns en sjö som hette Kimalaja. Att det egentligen skulle vara Himalayas rand och inte Kimalajas strand var inte självklart. Lemonad var också en obekant dryck. Att trollkarlen efter sitt misslyckade förvandlingsnummer uppträdde som saft var glasklart. Däremot hade Anders, 5, tolkat den kinesiske kejsarens utmaning att förvandla sig till ”lemonad” som att det gällde att bli ”en monad”. Vad monader var hade han bara en diffus uppfattning om, kanske en medlem av ett folk som bodde i öknen? Sångens sensmoral: Den som har superkrafter får inte vara dum i huvet.

Åter till startsidan