Nygammal musik
Inspelad 1962-2012 |
|
Kan åldersskillnaden i en enmansorkester överstiga 50 år? Ja, så är det i detta stycke som spelats in med hjälp av en
tidsmaskin. Anders, 5, fick färdas de dryga 50 åren från våren 1962 till
hösten 2012 där han träffade Anders, 56. Tillsammans framförde de en version
av Lennart Hellsings ”Trollkarlen i Indialand”. Den viktigaste komponenten i tidsmaskinen var en rullbandspelare
som pappa Olle hade lånat hem. Familjen och Anders kompis Kenneth samlades
runt bandspelaren och spelade in lite musik, sagor och roliga historier. Ljudet från rullen översattes nyligen till digitalt format av
broder Henrik som tyvärr själv inte hade åtnjutit
förmånen att bli född vid inspelningstillfället. Hela den kompletta
inspelningen finns här. Sången av Anders, 5, framfördes från början a cappella. Stämman
återges här i stort sett i original. Enda redigeringarna som gjorts är att
ett par andhämtningspauser som var lite för långa har kortats några
millisekunder och att några dunsar som förmodligen åstadkommits av broder
Lars, 2, har dämpats lite. De pålagda instrumenten är naturligtvis en sitar (Variax 600), en banjo (Variax
600), en bas (Variax 600 som spelats in och
efterbehandlats med oktavsänkning) och så lite äkta akustisk gitarr. |
Anders, 5, hade ganska bra koll på texten. Men några geografiska
namn var okända för honom. Det var bara att acceptera att det någonstans i
Indialand fanns en sjö som hette Kimalaja. Att det
egentligen skulle vara Himalayas rand och inte Kimalajas
strand var inte självklart. Lemonad var också en obekant dryck. Att trollkarlen efter sitt
misslyckade förvandlingsnummer uppträdde som saft var glasklart. Däremot hade
Anders, 5, tolkat den kinesiske kejsarens utmaning att förvandla sig till
”lemonad” som att det gällde att bli ”en monad”. Vad monader var hade han
bara en diffus uppfattning om, kanske en medlem av ett folk som bodde i
öknen? Sångens sensmoral: Den som har superkrafter får inte vara dum i
huvet. |